Www

Jag skall resa till Canarie öarna. Maspalomas. Hotell Blue dunas. Här komer en bild!!
Tänk det finns 6-7 basenger.

Månen (latin: Luna) är jordens enda naturliga satellit och den femte största månen i solsystemet. Näst efter solen är månen, på grund av sin närhet, det klart ljusaste objektet på stjärnhimlen, sett från jorden. Månen gör sig också påmind genom tidvatteneffekter på jorden i form av ebb och flod. Med dess framträdande ställning på himlen och de regelbundna månfaserna har månen i alla tider fascinerat människan och lämnat ett stort kulturellt avtryck i den mänskliga historien. Månen vänder alltid samma sida mot jorden eftersom den befinner sig i en bunden rotation, och roterar därmed exakt en gång runt sin egen axel för varje varv den rör sig runt jorden.

Månens yta består i stora drag av två olika typer av landskap som kan urskiljas med blotta ögat från jorden, de mörka så kallade haven samt de ljusare högländerna. Månhaven innehåller inget vatten utan är lavaslätter som bildats när magma för flera miljarder år sedan trängt upp från månens inre och fyllt stora nedslagskratrar och andra sänkor. Sedan länge är dock månen geologiskt död och ingen vulkanisk aktivitet förekommer idag. Hur månen bildats är man fortfarande inte helt säker på, men den ledande teorin är att den bildats som restprodukt vid en enorm kollision mellan jorden och en planet av ungefär Mars storlek under solsystemets tidigaste historia.

Månen är den enda himlakroppen som människor har färdats till och landat på. Det sovjetiska Lunaprogrammet sände ett flertal obemannade farkoster mot månen under slutet av 1950-talet till 1960-talet, där man till exempel för första gången lyckades utföra en kontrollerad landning på en annan himlakropp med Luna 9 år 1966. Det skulle dock bli USA med det stora Apolloprogrammet som först lyckades sända människor till månen. Den 20 juli 1969 klättrade Neil Armstrong ner på månens yta från Apollo 11:s månlandare The Eagle och blev därmed den första människan att besöka en annan himlakropp. Efter Apolloprogrammets slut 1972 avstannade rymdkapplöpningen och månen har sedan dess endast besökts av obemannade rymdfarkoster, men planer och visioner finns från flera länder att på nytt sända människor till månen inom de närmsta decennierna.

Mars är den fjärde planeten från solen och solsystemets näst minsta planet. Den har fått sitt namn efter den romerska krigsguden Mars och kallas ibland för "den röda planeten" på grund av sitt rödaktiga utseende. Den röda färgen beror på stora mängder järnoxid (rost) som finns fördelat över ytan och i atmosfären. Mars är en av de fyra stenplaneterna och har en tunn atmosfär som till största delen består av koldioxid. Ytan är täckt av kratrar av olika storlekar likt månen, men Mars har precis som jorden även många vulkaner, dalgångar, vidsträckta slätter och iskalotter vid polerna.

Under stora delar av Mars historia skedde långvariga vulkanutbrott vilka bland annat skapade Olympus Mons, solsystemets största berg. De stora utbrotten har sedan länge upphört, men på ett fåtal platser bedöms mindre utbrott ha skett för endast ett par miljoner år sedan. Då detta är en kort period i ett geologiskt perspektiv förmodas planeten kunna ha en viss kvarvarande geologisk aktivitet än idag. Till skillnad från jorden har dock Mars ingen aktiv plattektonik och inget globalt magnetfält.

Mars kan utan problem observeras på natthimlen med blotta ögat. Dess skenbara magnitud når som mest -2,9 vilket endast överträffas av solen, månen och Venus. Vissa delar av året då Mars befinner sig långt från jorden kan även Jupiter vara ljusare.

Tidiga observatörer av Mars tolkade delar av dess morfologi med stor fantasi, kanske på grund av den mystik som omgav planeten och i viss mån fortfarande gör det. Bland annat hade man sett konstgjorda kanaler, pyramider, skulpterade ansikten och regioner som säsongvis täcktes med vegetation. Senare skulle det visa sig att allt detta var illusioner och att Mars är en obebodd och mycket torr planet. Man tror dock att det en gång funnits stora mängder vatten på Mars, och att en hel del av det finns kvar än idag i form av is, både över och under ytan.^[5]

Mars har två månar, Phobos och Deimos, vilka båda är små och har en oregelbunden form. Månarna, vars namn är grekiska och betyder skräck och fruktan, förmodas vara infångade asteroider.
Jupiter är den femte planeten från solen och är med stor marginal solsystemets största planet. Dess massa är 2,5 gånger så stor som alla de andra planeternas sammanlagda massa. Planeten är en så kallad gasjätte och man är inte säker på om planeten ens har en fast kärna. Planeten har fått sitt namn efter den största guden inom romerska mytologin, Jupiter. Även om namnet är romerskt har planeten varit känd, under andra namn, sedan urminnes tider (till exempel Δίας/Dias på grekiska).
Saturnus är den sjätte planeten från solen och den näst största i solsystemet. Den är en så kallad gasjätte, känd sedan förhistorisk tid. Galileo Galilei var den första att observera den genom ett teleskop år 1610. Han såg planeten när ringarnas läge fick planeten att se ut som tre planeter i en klump, vilket gjorde dåtidens forskare mycket förbryllade. Saturnus har nittiofem gånger så stor massa som jorden och har nio gånger så stor diameter.
Uranus är den sjunde planeten från solen. Uranus är den latinska formen av det grekiska gudanamnet Uranos (Ουρανός), som även betyder himmel. Uranus är en av solsystemets fyra jätteplaneter - Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus - och är av ungefär samma storlek som Neptunus. Planetens diameter är ungefär 50 000 km (ca 4 gånger så stor som jordens) och massan cirka 14,5 jordmassor. Planetens rotationsaxel har en lutning på hela 98 grader, vilket innebär att planeten snarast ”rullar” genom rymden på sin bana runt solen. Det tar 84 år för Uranus att fullborda ett varv runt solen.

Neptunus är den åttonde planeten från solen. Neptunus är en så kallad gasjätte, och har fått sitt namn efter havsguden Neptunus i romersk mytologi. Den 24 augusti 2006, då den Internationella astronomiska unionen beslutade att Pluto inte längre var en planet, blev Neptunus den yttersta planeten i solsystemet. Neptunus var dock den yttersta planeten i solsystemet även mellan åren 1979 och 1999, eftersom Pluto då låg närmare solen än Neptunus.

Neptunus är mycket lik Uranus, både i fråga om atmosfär och kemisk sammansättning – båda består huvudsakligen av väte, helium och metan. Neptunus tar emot mindre än hälften så mycket solljus som Uranus, men den värme som härstammar från dess inre gör Neptunus något varmare än Uranus.^[9]

Trots att Neptunus ligger längre bort ifrån solen än vad Uranus gör har den en mycket livligare atmosfär. Den har vindar som kan komma upp i 2 500 kilometer i timmen, vilket är den högsta vindhastigheten i solsystemet. Den mest kända egenskapen hos Neptunus torde ha varit den stora mörka fläcken. Den hade en diameter på cirka 16 000 kilometer och är numera borta ^[10], och var mycket lik Jupiters stora röda fläck.

Solen är en relativt vanlig typ av gul stjärna. Den befinner sig i centrum av vårt solsystem. Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar.

Solen är det största objektet i jordens närhet och dess diameter är cirka 109 gånger större än jordens, vilket gör den drygt 1 miljon gånger större än jorden (det får alltså plats 1 miljon jordklot innanför solens yta). Den har en massa på cirka 1,99×10³⁰ kg, vilket motsvarar 333 000 gånger jordens massa. Omkring 99 % av hela solsystemets massa finns i solen, och den styr därför genom sin stora gravitationskraft alla planeters rörelser. Solen är en medelstor stjärna. Många andra stjärnor i universum är betydligt större.

Solen befinner sig i utkanten av galaxen Vintergatan; 26 000 ljusår från Vintergatans centrum och 2,6 ljusår från Vintergatans mittplan. Solen rör sig med en hastighet av 792 000 km/h relativt Vintergatans centrum. Det tar drygt 240 miljoner år för den att förflytta sig ett varv runt Vintergatans centrum.

Avståndet till solen är c:a 150 miljoner km (1 astronomisk enhet = 1 AU). Det ljus som alstras av solen når jordytan efter 8 minuter och 19 sekunder.

En enhörning är ett mytologiskt väsen, oftast avbildad som en vacker vit häst med ett spiralvridet horn i pannan. Enhörningen avbildades även ofta med både djupgående religiösa och symboliska attribut, samt var ett föremål för en mångfald legender sedan före medeltiden. Enhörningen omtalas redan av antikens lärde som Aristoteles, Claudius Ælianus och Plinius den äldre. På latin kallas djuret unicornis, på grekiska μονόκερος (monókeros).

Den vanligaste avbilden av en enhörning är en vit häst med ett vridet horn i pannan och frodig man, svans och hovskägg. Horn, hår, och hovar är ofta gyllene. Enhörningen skulle vara stolta men mycket skygga och var fruktade för sin förmåga att slåss mot sina fiender. De kunde även telepatiskt avgöra om någon var ett hot mot honom eller mot dess härskare. I Orienten avbildades enhörningen oftare med getskägg, klövar och som ett mellanting mellan häst och get.

Bakgrunden till myten kan ha varit ett verkligt djur som för resenärer förefallit exotiskt. Den grekiska historikern och läkaren Ktesias nämner på 400-talet f.Kr. att han trodde att enhörningen bodde i Indien och liknade en vildåsna, men var lika stor som en häst, med vit kropp, mörkrött huvud, blåa ögon och ett enda horn. Denna beskrivning härstammade dock troligast från resandes berättelser om vildåsnor och ett slags noshörning som förut existerade i Indien. Andra författare förlägger enhörningen till Afrika, och en antilop kan då kanske ha tjänat som förebild. Den arabiska oryxantilopen (Oryx leucoryx) har sådana spiralvridna horn som enhörningen avbildas med.

Enhörningen har även använts inom heraldiken. Det mest kända exemplet är Storbritanniens statsvapen, som på sinister sida har en sköldhållare i form av en enhörning. Djuret representerar den skotska kungaätten, medan lejonet representerar den engelska. I Skottlands statsvapen finns endast två enhörningar som sköldhållare. Enhörnigen återfinns även i några svenska adelsätters vapen, som Enhörning, Snoilsky, Breitholtz och Dellingshausen.

Enligt legenderna och myterna hade själva hornet på enhörningen ofta hade magiska krafter, bland annat att hela, rena och väcka liv i de döda. I en del beskrivningar hade hornet vit botten, svart mitt och en vass, röd spets. En medeltida saga berättar hur enhörningen doppade sitt horn i en förgiftad damm för att rena vattnet och gav på så sätt djuren i skogen ett vattenhål att dricka ur. Detta kan ha varit upphovet till att kungliga och adeln drack ur bägare formade till enhörningens horn för att skydda sig mot att bli förgiftade. Ända fram till 1600-talet förekom det att narvalständer såldes som horn av enhörningar i Europa för mycket höga priser.

Det finns också uppgifter om att hornet har en mörk botten, och blir ljusare och ljusare. I roten av hornet ska det sitta ett litet märke, som ser inristat ut.

Enligt legenderna och myterna var hornen eftertraktade på grund av sina egenskaper. Men enhörningar sågs ofta som otillgängliga och att ingen människa kunde fånga dem eller tämja dem. En annan medeltida berättelse är historien om hur en enhörning fångades av en ung jungfru. Jungfrun skulle sitta under ett träd i skogen för att enhörningen skulle närma sig henne, lockad av doften av renhet. Den skulle då lägga sig ner med huvudet i hennes knä och somna. Därefter skulle hon skära av hornet och lämna enhörningen till jägarnas hundar.

Enhörningen har kommit att symbolisera inte bara sagornas värld utan även skönhet och oskuldsfullhet. Under senantiken uppkom föreställningen att enhörningen endast kan fångas av en oskuldsfull jungfru, möjligen inspirerat av Plinius uppgift att den "icke låter sig fångas levande". I kristen symbolik har detta gjort enhörningen till en symbol för Kristus och den obefläckade avlelsen.^{[källa behövs]} Ofta avbildas Jungfru Maria med en enhörning i famnen med denna symbolik, och sådana bilder finns även i flera svenska kyrkomålningar. Andra motiv visar enhörningen dödandes en orm med ena framhoven. Till de medeltida föreställningarna hör även att enhörningens horn skulle ha magiska läkedomsegenskaper, kunna rena dricksvatten och neutralisera gifter.

Enhörningen har även kommit att symbolisera avhållsamhet och livet i kloster då de inte lever i flock. Enhörningen står även för att allt det goda du sår får du igen. Enhörningen har även i vissa folksagor stått för kärlek. Det sades under renässansen att enhörningarna inte lämnade hovspår efter sig utan istället lämnade de spår av små hjärtan.
Det är en äkta enhörning!helt sant

ästar (Equus) är det enda nu levande släktet inom familjen hästdjur (Equidae). Till släktet räknas förutom tamhästen även zebror och åsnor men deras status som undersläkten är omstridd.
Hingstar är beroende av att vara flockledare. En hingst som är född i flock blir ivägkörd då han är könsmogen, vid ungefär ett års ålder. När hingsten givit sig ut på egen hand, kan han skapa sin egen flock genom att stjäla ston från andra flockar. När flocken väl är samlad, kan han para sig med de ston som är könsmogna. När ledarhingsten är för gammal för att skydda flocken, kommer en annan hingst att överta den. Det kan också hända att den gamla hingsten blir dödad i maktskiftet.
När två hingstar möts, slåss de om att vara flockledare^{[källa behövs]}. Det kan handla om vem som har störst lungor, alltså den som kan skria längst och högst^{[källa behövs]}, eller fysisk kamp genom att de börjar slåss och detta kan endast ha två slut: att den ene dör eller att han ger upp^{[källa behövs]}. Dör den ene, kan vissa ston sörja honom så mycket att de inte vill para sig med den nye hingsten^{[källa behövs]}. Oftast försöker den nye ledarhingsten att ställa in sig så mycket så möjligt hos stona genom att imponera på dem, t ex genom att takta med upplyft huvud i en elegant båge, ta stora språng i luften m.m^{[källa behövs]}. Det kan även förekomma ston som flockledare^.

Polarsken är ett himlafenomen som uppstår när laddade partiklar (huvudsakligen elektroner) som accelererats till höga energier i jordens magnetosfär kraschar i atmosfären. Sådan acceleration sker bara i vissa områden i magnetosfären, vilket gör att polarskenet huvudsakligen uppträder i ringformade områden runt jordens två magnetiska poler, polarskensovalerna (se nedan). Polarsken på norra halvklotet kallas norrsken, och detta ord används ofta (om än lite slarvigt) som en synonym till polarsken i allmänhet. Ordet sydsken används sällan, men syftar på polarsken runt sydpolen.

Norr- och sydsken kallas också Aurora Borealis respektive Aurora Australis. Borealis betyder "nordlig" och australis "sydlig". Aurora är morgonrodnadens gudinna i den romerska mytologin, så detta namn är alltså missvisande eftersom polarskenet till skillnad från morgonrodnaden inte är reflekterat solljus.

Kobra

Brunorm (Pseudonaja textilis) är en giftsnok som lever i Australien och delar av Papua Nya Guinea. Den är en av världens giftigaste landormar och har, i kombination av sitt gift och aggressiva beteende, orsakat många dödsfall.
Vuxna brunormar har en heltäckande brun färg, medan unga ormar har svart huvud med ett ljust band, svart nacke och flera rödbruna fläckar på magen och ibland även tvärgående svarta band. De har 17 rader av fjäll mitt på kroppen, ett delat analt fjäll och 45-75 delade fjäll på undersidan av den bakre kroppen. Vuxna brunormar kan bli 2 meter långa.
Brunormen är aktiv på dagen, särskilt under varma soliga dagar då den gärna ligger under solen. Den kan förflytta sig snabbt och vara mycket aggressiv. Om den oroas håller den halsen högt formerad som ett S. Ormen kan ibland jaga sin angripare och hugga efter den upprepade gånger. Brunormar trivs särskilt bra i höstackar som består av korn, som är föda för åkersork och gnagare. Den söker sig in i höstacken via gångar som har skapats av gnagare som har sina bon i höet. Om den kan så håller den sig undan människor men om den överraskas så kan den vara mycket aggressiv.
Brunormen är världens näst giftigaste landorm efter inlandstaipanen.^[1] De försöker att undvika konfrontation men den har ett mycket toxiskt gift som kan leda till döden. Även yngre ormar har orsakat människors död. Giftet innehåller både neurotoxiner och blodkoagulerande ämnen. Brunormen som är mycket vanlig i södra delarna av Australien orsakar även hälften av alla dödsfall i södra Australien, orsakade av ormbett (Territoriet Western Australia)^{.
Brunormar parar sig under våren då hannar strider om den dominerande positionen för att ersätta den andre i dennes område. Den hane som vinner parar sig med honorna i området. Honorna lägger 10-40 ägg sent på våren eller tidigt på sommaren.
 Här är en bild på en brun orm!!}

Hangö Centralskola är den största svenska lågstadieskolan i Hangö och är centralt belägen i staden. Skolhuset stod klart i början av 1950-talet. Under de senaste åren har skolans samtliga utrymmen renoverats och idag arbetar man i fina, fräscha utrymmen. I samma skolhus verkar även Centrumskolan och Hangon Keskuskoulu.
Vi har 10 klasser. För 1A 1B 2 3 4A 4B 5A 5B 6A 6B. de e alla klasser Hejdå!!!!!



Ö: Andrea Muller