Balett och andra danser
Tåskor eller tåspetsskor är ett slags dansskor som används inom klassisk balett.
Tåspetsskor har används i den klassiska baletten sedan början av 1800-talet. Meningen med tåskorna är att åskådarna ska få en känsla av att dansarna svävar fram över golvet. Tåskorna har en förstärkning kring tårna så att de kan användas av dansöserna i balett. Denna förstärkning är tillverkad av papper, tyg och lim och är alldeles platt framtill för att ge stöd åt dansarens egna tår. Man reser sig upp på skorna och står på tå utan att ha tårna i någon vinkel. Eftersom spetsarna är mycket hårda, används det skydd i skorna. Skydden kan vara av flera olika material, silikon, ull eller nästan vad som helst annat mjukt som t.ex fetvadd.
Framförallt är det de kvinnliga dansarna som använder tåspetskor, men ibland dyker det även upp manliga tåspetsroller. Ett exempel på detta är de tre råttorna i nötknäpparen. Tåspetsskor slits snabbt ut. Till en föreställning som till exempel Svansjön behöver huvudrollsinnehavaren åtminstone två par skor. Vilket betyder att hon under ett år kan slita ut nästan hundra par skor.
Tåskorna genom historien [redigera]
Den första dansösen att dansa på tåspetsarna var den svensk-italienska ballerinan Marie Taglioni. Detta var 1832 i hennes fars balett, Sylfiden. De skor som användes i Sylfiden var vanliga balettskor med förhårdnader vid tån och längs med sidorna. Skorna fortsatte utvecklas och nästa utvecklingssteg skedde i Italien under 1800-talets slut. Skon hade nu fått en hård låda i tån vilket gjorde den plattare och inte lika spetsig. En av de dansöser som använde denna modell av sko var Pierina Legnani. Nu började även skorna uppmärksammas i Ryssland, de importerades från Italien och förfinades ytterligare. Man såg nu till att de bara var hårda längst fram i tån för att de skull bli tystare. Skon har ytterligare förändrats något genom åren beroende på vilken dansteknik som har varit på modet. Dagens tåspetsskor är tillverkade av siden och lim.
Streetdance är ett samlingsnamn för alla danser som uppstått på gator och klubbar. Man behöver inte ta klasser i en dansskola för att lära sig (även om det är möjligt). Streetdance är alltså ingen egen dans i sig. Det är därför missvisande att säga (som ofta görs), att streetdance är en del av hiphopkulturen. Det är tvärtom så, att hiphopkulturens danser ingår i begreppet Streetdance.
Till streetdance brukar man räkna hiphopdanserna: breaking, new style, new school, krumping och clowning samt funkstyles som t ex locking, popping, boogaloo och whacking. Dansstilen House och på senare tid den Jamaicanska gatudansen Dan
Hiphop är en musikgenre och levnadsstil som växte fram i USA under mitten på 1970-talet, och blev en stor del av modern popkultur under 1980-talet. Hiphopkulturen består av 4 huvuddelar: rappande (MCing) och DJs (bakgrundsmusik genom beat och scratching). Tillsammans med breakdans, graffiti, utgör dessa de fyra elementen av hiphopkulturen.
Hiphopmusik består oftast av assonans, alliteration och rim. Rapparen är ackompanjerad av ett instrumentalt musikspår, ofta hänvisat till som ett beat, framfört av en DJ, skapad av en skivproducent eller en eller flera musiker. Historiskt har dessa beats ofta skapats av att sampla annan musik, ofta funk och soulmusik. Under senare år har det dock blivit vanligare att beatet byggs upp kring individuella trumsamples. Som tillägg till beatet används ofta andra ljud. Låtar är ibland även helt instrumentala, som ett sätt att visa upp skicklighet hos en DJ eller producent
cehall räknas numera också till streetdancebegreppet.
